Tänk att det har gått så fort åren har bara runnit iväg. För exat elva år sedan somnade du in och lämnade oss, jag kan inte fatta att jag alldrig kommer att få se dig igen det känns verkligen så overkligt. Om jag fick en ända önskan som verkligen skulle gå i uppfyllelse så skulle det vara att det alldrig hadde hänt. Dom hära elva åren har varit rätt så jobbiga men jag har klarat det och jag ska forsätta kämpa och allt skulle såklart vara bättre ifall du var här hos mig nu. Även fast det inte synd på utsidan av mig så finns saknaden djupt in i mitt hjärta och den kommer alldrig försvinna, alldrig! Men jag vet att du ändå alltid finns vid min sida och att du alltid kommer finnas där. Jag skulle så gärna vilja se sig igen och höra din röst igen känna värmen från dina kramar, när jag var liten så förstog jag nog inte det men när jag blev äldre så visste jag att det var omöjligt. Att känna sorgen i hjärtat hela tiden är sjukt jobbigt men ändå så vill jag inte få bort den, det är skönt att låta tårarna rinna ner ibland!
Jag älskar dig och kommer alltid att göra det du är min hjälte.